Om disputationer - Typografiska glimtar - Några personportätt - Lite lärdomshistoria


Några personportätt


Bilmark, Johan

(f. 3.7.1728 Skara, d. 12.4.1801 Åbo)

Bilmark blev 1763 professor i historia och praktisk filosofi vid Åbo Akademi. Han var preses och/eller författare för över 200 dissertationer. Många av dem handlar om Finlands historia, bl.a. Historia regiae academicae Aboensis, som inspirerade Porthan att forska i Finlands historia. Bilmark testamenterade största delen av sin förmögenhet till akademien, som till tack lät resa ett gravmonument över honom i Reso (första gravmonumentet i Finland som bekostats med allmänna medel).

Bonsdorff, Johan

(1772-1840)

Johan Bonsdorff studerade i Åbo under ledning av Porthan, och senare i Uppsala. Han blev professor i orientaliska språk och grekiska vid ÅA 1807. Som den första företrädaren i Finland för tidens rationalistiska bibelexeges väckte han anstöt med sina avhandlingar, om bl.a. Noaks ark. Som politiskt frisinnad uppträdde han till Adolf Ivar Arwidssons försvar, vilket tvingade honom att ta tjänstledighet från sin professorstjänst fram till sin avgång 1832.

Browallius, Johan

(f. 30.8.1707 Västerås, d. 25.7.1755 Åbo)

Browallius blev som 13-åring inskriven vid Uppsala universitet, där han avlade magistersexamen 1731. Som informator för den kulturintresserade landshövding Nils Reuterholms barn blev han bekant med Carl von Linné, och en livslång vänskap uppstod. Till Åbo kom Browallius 1737 då han blev utnämnd till professor i fysik. 1746 blev han professor i teologi, samma år även domprost och tre år senare biskop i Åbo stift och prokansler för akademien. Han var politiskt aktiv och förkämpe för den obegränsade ständersuveräniteten, vilken föranledde drottning Lovisa Ulrika att kalla honom "rikets största lymmel". I den pedagogiska diskussionen framförde han ett antiklassiskt, nyttoinriktat program. Han utgav många naturvetenskapliga arbeten, bl.a. det postumt utgivna Betänkande öfver vattuminskningen, där han utgående från vetenskapliga rön vederlade teorin om att jorden skulle komma att torrläggas.

Calonius, Matthias

(f. 7.1.1738 Saarijärvi, d. 13.9.1817 Åbo)

Matthias Calonius gick i skola i Borgå och skrevs in vid Åbo Akademi 1757. Han studerade att börja med humanistiska ämnen, och innehade sedan en docentur i ekonomi. 1778-1814 var han professor i lagfarenhet och i tre repriser akademiens rektor. Han var ledamot av Högsta domstolen i Stockholm och efter Finlands förening med Ryssland prokurator för regeringskonseljen för Finland, en central befattning inom den nya administrationen. Calonius anses vara en av Finlands mest betydande rättslärda genom tiderna.

Franzén, Frans Mikael

(f. 9.2.1772 Uleåborg, d. 14.8.1847 Härnösand)

Franzén blev 1785 student i Åbo och magister 1789. Under studietiden var han en tid inackorderad i Porthans hem, och denne kom att ha ett stort inflytande över Franzéns utveckling. Hans skönlitterära genombrott skedde under en vistelse i Stockholm 1793 bl.a. med dikten Människans anlete. I Åbo var han verksam bl.a. som redaktör för Åbo Tidning och som akademibibliotekarie, professor i lärdomshistoria och senare i historia och praktisk filosofi. Franzén prästvigdes 1803 och blev medlem i Svenska akademien 1808. Han flyttade 1811 till Sverige, där han var kyrkoherde i olika församlingar, och från 1831 biskop i Härnösand.

Gadd, Pehr Adrian

(f. 12.4.1727 Birkala, d. 11.8.1797 Åbo)

Gadd inledde sina studier vid Åbo Akademi 1742 och utnämndes 1762 till professor i kemi och plantagedirektör i Finland. Redan före dessa befattningar var han mångsidigt verksam för att utveckla sydvästra Finlands ekonomi och utnyttja naturforskningens vinningar, bl.a. som inspektör för salpetersjuderierna i Åbo och Björneborgs län. Tillsammans med Pehr Kalm var Gadd en av de viktigaste representanterna för upplysningstidens ekonomiska strävanden i Finland.

Gadolin, Gustaf

( f. 22.7.1769 Åbo, d. 22.8.1843 S:t Marie)

Gustaf Gadolin var son till Jacob och bror till Johan G. Han blev student som 13-åring, var professor i orientaliska språk och grekiska vid Åbo akademi från 1795 och i teologi från 1805. Därtill var han rektor i flera repriser och från 1812 även domprost i Åbo. Han hade många förtroendeuppdrag, bl.a. deltog han i Borgå lantdag och var medlem i den kommitté som uppgjorde förslag till Finlands regeringskonselj efter föreningen med Ryssland.

Gadolin, Johan

(f. 5.6.1760 Åbo, d. 15.8.1852 Virmo)

Johan Gadolin, son till fysikprofessorn Jacob Gadolin och bror till Gustaf Gadolin, har kallats den finländska kemins fader, och var en uppskattad vetenskapsman även i utlandet. Han studerade i Åbo och Uppsala, och gjorde studieresor till England, Holland och Tyskland. Han blev extraordinarie professor i kemi vid Åbo akademi 1785 och var ordinarie professor 1797-1822. Han upptäckte den första av de s.k. sällsynta jordmetallerna, yttrium, i det efter honom uppkallade mineralet gadolinit. Gadolin var även initiativtagare till Finska hushållningssällskapet.

Hartman, Gabriel Israel

(f. 28.1.1776 Lumparland, d. 1.3.1809 Åbo)

Hartman kom till katedralskolan i Åbo 1791 och inledde sina studier vid Åbo Akademi 1793. Docent i teoretisk filosofi blev han 1802 och akademibibliotekarie 1807. Hartman var även docent i teoretisk filosofi, och anses som filosof ha varit anmärkningsvärt självständig. En viktig insats gjorde han även som pedagog, läroboksförfattare och föreståndare för en skola för gossar. Bland hans övriga aktiviteter kan nämnas redaktörskapet för Åbo Tidningar.

Kalm, Pehr

(f. mars 1716 Ångermanland, d. 16.11.1779 Åbo)

Kalm var en av de främsta representanterna för 1700-talets upplysning i Finland, en av Linnés främsta lärjungar och en av de mest kända finländska vetenskapsmännen under äldre tider. Han blev student i Åbo 1735 och skrev in sig vid Uppsala universitet. Efter forskningsresor i Finland och Sverige, och även i Ryssland kallades han 1747 till professor i naturalhistoria och ekonomi vid Åbo Akademi . 1747-1751 gjorde han sin berömda forskningsresa till Norra Amerika, skildrad i En resa till Norra Amerika 1753-1761 och översatt till flera språk. Efter hemkomsten anlade han botaniska trädgårdar i Åbo, bl.a. för provodling av frön från Amerika. Kalm var en flitig avhandlingspreses. Från 1757 var han även kyrkoherde i Pikis och aktiv inom domkapitlet.

Lagus, Anders Johan

f. 10.7.1775 Idensalmi, d. 23.1.1831 Helsingfors

Lagus blev student i Uppsala som 13-åring, magister i Åbo 1795, och docent i grekisk litteratur 1796. Efter studier i teologi blev han 1803 prästvigd och 1805 professor i logik och metafysik. 1812 blev han professor i praktisk filosofi och 1824 i teologi. Han var aktiv inom kyrkan i olika kommittéer och kyrkoherde i Lundo och Pemar. Han arbetade finsk kultur och folkdiktning, och ville även främja studier i ryska språket.

Mennander, Carl Fredrik

(f. 19.7.1712 Stockholm, d. 22.5.1786 Uppsala)

Mennander studerade i Åbo, och ett par år även i Uppsala, under Carl von Linné, som han blev bekant med under dennes besök i Åbo 1732. Vid Åbo akademi skötte han som vikarie olika professurer, tills han 1746 blev utnämnd till professor i fysik. Som naturvetare var han mångsidig, en populär föreläsare och en flitig avhandlingspreses. Mennander lät prästviga sig samma år, och sökte 1752 en professur i teologi. Till biskop i Åbo stift valdes han 1757. Han intresserade sig för administrativa och sociala frågor och utbildning och lät bygga många nya kyrkor. Som skicklig och kompromissvillig hattpolitiker hade han blivit uppskattad även i Sverige, och utsågs 1775 till ärkebiskop i Uppsala.

Porthan, Henrik Gabriel

(f. 8.11.1739 Viitasaari, d. 16.3.1804 Åbo)

Porthan inskrevs vid Åbo akademi 1754, som fjortonåring. 1760 blev han magister och 1762 docent i elokvens (vältalighet). 1764 blev han anställd vid akademins bibliotek och 1772 dess chef. Under hans tid utvecklades biblioteket till ett tidsenligt universitetsbiliotek och bokbeståndet tredubblades. 1777 blev Porthan professor i vältalighet, men hans intresse och expertis sträckte sig över ett stort antal ämnen, särskilt kan nämnas Finlands historia och finsk folkdiktning. Han var en i vida kretsar uppskattad lärare och handledare och hade ett stort inflytande på de ungdomar som studerade under hans tid vid akademin. Han hörde även till grundarna av Aurora-sällskapet. 1779 gjorde han sin enda längre utlandsresa, bl.a. till Göttingen, Berlin och Köpenhamn.

Porthan, Sigfrid

(f. 1742)

Sigfrid Porthan inledde sina studier vid Åbo Akademi som 11-åring, tillsammans med sin 14-årige bror Henrik Gabriel. Han publicerade redan som mycket ung akademiska avhandlingar, som inledde en tid av fördjupad forskning i allmän historia vid akademin. 1776 kom han som lärare till Borgå lyceum, där han 1784 blev ordinarie lektor.

Spöring, Herman Didrich

(f. 19.10.1701Stockholm, d. 17.6.1747 Åbo)

Spöring studerade medicin i Uppsala och Stockholm, och utomlands, medicine doktor vid ett holländskt universitet. Från 1728 professor i medicin vid Åbo Akademi och rektor i två repriser. Spöring anses vara den empiriska medicinska forskningens grundläggare i Finland. Hans son, Herman Didrich d.y. (1733-1771) deltog som botanisk och zoologisk expert i James Cooks första resa till Stilla havet, avled under återresan i en tropisk sjukdom.

Svenonius, Enevald

(24.12.1617 Småland, d. 17.4.1688 Åbo)

Svenonius gick i skola i Kalmar och Växsjö, kom till Åbo tillsammans med sin beskyddare Michael Wexionius 1640 och skrevs in som en av de första studerandena vid Åbo akademi. Svenonius studerade senare i Uppsala och Wittenberg och företog vidsträckta resor i Europa. 1654 blev han professor i vältalighet vid Åbo akademi och innehade från 1660 professurer i teologi. Han var en flitig avhandlingspreses med en omfattande publikationsverksamhet. Han var även verksam som församlingspräst och domprost i Åbo, och en av tidens mest inflytelserika teologer som renlärighetsförkämpe.

Tengström, Jacob

(f. 4.12.1755 Gamlakarleby, d. 26.12.1832 Åbo)

Tengström studerade vid Åbo akademi på 1770-talet, och var samtidigt aktiv i Aurora-sällskapet, samt verksam som informator bl.a. i Stockholm, där han kom in i kretsen kring J.H.Kellgren och väckte uppmärksamhet som skald. 1790 blev han professor i teologi vid Åbo akademi, och biskop 1803. Som forskare ägnade han sig huvudsakligen åt Finlands historia, men han skrev även två barnböcker, och var verksam som redaktör för Åbo Tidningar och inom Finska hushållningssällskapet. Vid den ryska ockupationen intog han en tillmötesgående hållning gentemot ryssarna.

Wallenius, Johan Fredrik

(1765-1836)

Wallenius blev student som 12-åring, studerade vid Åbo akademi och blev magister i filosofi och senare i medicin. Efter att ha verkat som distriktsläkare blev han 1799 sekreterare för Finska hushållningssällskapet och efterträdde 1805 Porthan som professor i vältalighet. Han var hade en stor vetenskaplig produktion (på latin) och var flitigt anlitad inom olika kommittéer inom och utanför akademin.


Text: Marita Rajalin.