Att utforska

Exempel på äldre böcker från barnbokssamlingen
Jacob Tengströms barnböcker


Äldre barnböcker i Åbo Akademis bibliotek

Nedan följer en presentation av Barnbokssamlingen vid ÅAB. Presentationen är en förkortad och omarbetad version av: Marita Rajalin: Barnbokssamlingen i Åbo Akademis bibliotek i "Böcker, samlingar, bibliotekarier. Skrifter utgivna av Åbo Akademis bibliotek 14", Åbo 1979, s. 39-56.

Alla länkar inne i texten öppnas som PDF-filer.


Barn- och ungdomsböcker var länge något som knappast ansågs höra hemma på ett forskningsbibliotek, med undantag av friexemplarsbibliotekens arkivsamlingar av den inhemska barnlitteraturen och eventuellt vissa klassiker. I övrigt var barnböcker något som endast angick de allmänna biblioteken med en barnpublik. I och med att barnlitteraturen blev ett akademiskt ämne på 1970-talet har forskningsbiblioteken fått tänka om och inrikta sig också på service för barnlitteraturforskare.

Att Åbo Akademis bibliotek sedan gammalt har en omfattande barnbokssamling sammanhänger med det speciella sätt på vilket bibliotekets samlingar tillkommit. Vid uppbyggnaden av ”det finlandssvenska nationalbiblioteket” (grundat 1918) har bokgåvorna spelat en exceptionellt stor roll. Till stor del har det varit fråga om privata boksamlingar, som i sin helhet har donerats till biblioteket, och som naturligtvis också har innehållit barnböcker. Då biblioteket saknade resurser att fortlöpande behandla alla gåvor, uppstod stora samlingar okatalogiserad litteratur, som placerades på vindar och i källare i Akademins gamla fastigheter. Carl-Rudolf Gardberg, bokhistoriker och överbibliotekarie 1953-1966, brukade roa sig på lediga stunder med att ur dessa magasin plocka ut intressantare arbeten, som småningom kom att bilda små specialsamlingar av olika slag. Till det som fångade hans intresse hörde bokhistoriskt intressanta barnböcker. Sådana fanns det gott om, från den tid då högreståndsfamiljerna höll sig med utländska guvernanter och barnen till olika bemärkelsedagar fick böcker på främmande språk, främst franska och tyska. Som ett resultat av överbibliotekariens botaniserande på vindar och i källare fylldes två gamla mahognyskåp med läckra prov på äldre barnböcker, franska och ryska ”cartonnages romantiques”, guld- och blomsterprydda tyska och engelska förlagsband från slutet av 1800-talet, och naturligtvis äldre nordisk barnlitteratur, bl.a. de klassiska bilderböckerna från början av förra seklet. Dessa böcker bildar kärnan, och den är bokhistoriskt värdefullaste delen av Akademibibliotekets barnbokssamling. (Tillkomsten av barnbokssamlingen berörs i korthet i Carl-Rudolf Gardberg, Från The Bodleian till Carolina Rediviva. Kring en bildserie i Åbo Akademis bibliotek, Biblis 1968, s. 105).

Tidigare var det främst historiskt och typografiskt värdefulla barnböcker biblioteket intresserade sig för, medan enklare utgåvor och nyare böcker fick ligga kvar i magasinen. När de kringspridda gamla magasinen småningom måste avvecklas hade man redan fått upp ögonen för barnböckernas betydelse för forskningen. De plockades ut och fick tillsammans med de äldre böckerna bilda en särskild barnbokssamling. I och med att samlingen blivit känd och barnboksforskningen kommit i gång har också barnböcker av nyare årgångar börjat komma som gåvor, ofta från familjer som städar i vuxna barns bokhyllor, eller skolor och barnbibliotek som gallrar i sina bestånd. Den nyare rikssvenska utgivningen är väl företrädd tack vare gåvor från svenska förlag sedan slutet av 1960-talet.

Den i Finland utgivna barnlitteraturen – både original och utländska översättningar - borde i princip finnas komplett sedan 1919, då ÅAB fick friexemplarsrätt. Tyvärr finns en hel del luckor, särskilt i fråga om äldre böcker. Biblioteket har aldrig haft möjlighet att systematiskt kontrollera friexemplarssändningarna, och i fråga om barnböcker ansågs detta kanske tidigare inte heller vara särskilt viktigt. De äldre finlandssvenska böckerna har kommit som gåvor, också från tiden före 1919, medan de finskspråkiga böckerna, som mera sällan ingick i finlandssvenska barns läsning, till stor del saknas. Köp har spelat en underordnad roll vid uppbyggandet av barnbokssamlingen, med undantag av utländska översättningar av finlandssvenska författare. Några centrala verk har köpts antikvariskt.

Det är främst den nyare barn- och ungdomslitteraturen som lånas och används av barnboksforskarna. Användningen underlättas av att största delen av barnbokssamlingen numera är katalogiserad och ingår i databaserna Alma och Linda. De äldre böckerna används främst av historiskt inriktade barnboksforskare samt kultur- och bokhistoriskt intresserade. Denna del av samlingen får här en något utförligare presentation.

Barnlitteraturen i egentlig mening anses ha uppstått först under 1700-talet. Tidigare fanns religiösa uppbyggelseböcker och handböcker i gott uppförande, utan någon större ambition att roa och förnöja unga läsare. Ett undantag är tjecken Johannes Amos Comenius’ berömda Orbis sensualium pictus från 1658, en sorts latinsk ordbok där de olika begreppen och föremålen illustreras med små svartvita träsnitt. Comenius anses vara den första som insåg att inlärningen kan göras lustbetonad. Äldsta Orbis pictus-utgåvan i ÅAB är tryckt i Stockholm 1716. Comenius bok kom att bilda genre, och biblioteket har också några senare varianter i olika utföranden, en del försedda med eleganta handkolorerade kopparstick som bildar en markant kontrast till de äldsta upplagornas enkla små träsnitt.

Under 1700-talet utkom några ursprungligen för vuxna avsedda böcker, som snabbt blev populära som ungdomsläsning och som sedan dess funnits tillgängliga i olika utgåvor och bearbetningar, såsom Daniel Defoes Robinson Crusoe, Jonathan Swifts Gullivers resor och R.E. Raspes Baron Münchausen. Alla dessa ingår i barnbokssamlingen i en mämgd olika utgåvor från olika perioder och på olika språk, bl.a. första svenska Gulliver-utgåvan från 1744, Capitain Lemuel Gullivers resor, til åtskillige långt bort belägne land, beprydd mäd kåpparstycken, första anonymt utgivna Münchausen-översättningen från 1797 och andra svenska upplagan 1752 av Robinson Crusoe (den första utkom 1745).

Upplysningstidens direkt för barn skrivna litteratur var mer didaktisk till sin karaktär än de ovannämnda klassikerna. Frankrike var det ledande landet, varifrån impulser förvånansvärt snabbt spred sig även till oss. Ett par av den franska s.k. guvernantlitteraturens mest kända alster, Madame Le Prince de Beaumonts Magasin des adolescentes och Magasin des enfans, i tidiga upplagor, London 1762 resp. Stockholm 1793, har kommit som gåva i Schaumanska samlingen, en av bibliotekets värdefullaste privatsamlingar.

Den äldsta litteraturen för barn hade en internationell prägel, och en hel del översättningar och bearbetningar ingår i de tidigaste inhemska barnböckerna. Lån och impulser från utländska förebilder förekommer i Åboprofessorn, sedermera biskopen Jacob Tengströms Läseöfning för mina barn(1795) och Tidsfördrif för mina barn(1799). Den förra finns i en ny upplaga från 1798, den senare i originalupplaga.

En förnäm illustratör fick de engelska barnen i slutet av 1700-talet i Thomas Bewick, känd som förnyare av träsnittskonsten. Biblioteket äger tidiga upplagor i samtida läderband av två av Bewicks mest kända arbeten, A General History of Quadrupeds(1807) och A History of British Birds(1805).

Huvudsakligen bestod dock barnlitteraturen fram till senare hälften av 1800-talet av anspråkslösa små böcker, sparsamt prydda med svartvita eller handkolorerade bilder. Barnbokssamlingen har ett rätt stort antal sådana böcker, vanligen översättningar från tyska eller franska. Några typiska titlar: Den lille Emilien, kallad barndomens mönster (Sthlm 1805), Den lärorike berättaren, nyttig och nöjsam läsning för ungdom ag begge könen med 6 colorerade gravurer (Sthlm 1833), Den lilla studerkammaren eller lärorika och nöjsamma berättelser och historier för barn, af en moder (Sthlm 1841), Olydnadens följder. Varnande exempel för små barn, som ej lyda sina föräldrar (Sthlm 1848). I den sistnämnda boken får de oskyldigaste överträdelser av förbud omedelbart sitt straff, som konkret illustreras med bloddrypande färgplanscher. Exemplen ovan visar hur länge den didaktiska tendensen dröjde kvar i barnböckerna, trots att romantiken i seklets början hade brutit med upplysningens syn på barnet och barnuppfostran.

Bland de utländska böckerna från denna tid finns många vackert utstyrda band. Franska och tyska s.k. ”cartonnages romantiques” ser ut som konfektaskar med dekor i guld och läckra pastellfärger. De är ofta vackert illustrerade med handkolorerade kopparstick eller färglitografier, innehållet däremot är vanligtvis i torraste laget. Från slutet av 1800-talet och början av 1900-talet finns tidstypiska tyska och engelska förlagsband, av författare som Ottilia Wildermuth och Johanna Spyri, Andrew Lang med de omtyckta ”coloured fairy-books”, Charles Kingsley, Charlotte Young, Hesba Stretton, Thomas Hughes och många andra, en del fortfarande levande litteratur, andra ihågkomna Roliga tidstypiska omslagsbilder och illustrationer har indianböcker och andra pojkböcker av Mark Twain, James Fennimore Cooper, Edward S. Ellis, Karl May m.fl. De här böckernas ofta medfarna yttre vittnar om att de åtminstone vid tiden för utgivningen i högsta grad var levande litteratur.

Med utvecklingen av färgtrycket blev bilderboken i stort format tekniskt och ekonomiskt möjlig. Bilderna i de första bilderböckerna i färgtryck var ofta konstnärligt underlägsna de tidigare handkolorerade illustrationerna. Färgerna var grälla eller sötsliskiga färger och motiven banala. Sådana böcker importerades i stor skala till oss och till Sverige i slutet av 1800-talet, och en mängd har funnit sin väg till barnbokssamlingen. Praktbilderalbum för barn, Min dyra mor! Mitt allt på jorden!, För snälla flickor, För raska gossar och vad de allt heter kan uppvisa docknätta barn, som i siden och volanger leker städade lekar i eleganta salonger och välansade trädgårdar.

Tidsavståndet har gett en del av dessa, ofta internationellt samproducerade massprodukter en försonande nostalgisk charm, men samtiden var kritisk, och en reaktion kom till stånd på många håll. Man ville ge barnen böcker med nationell särprägel, böcker där de kunde känna igen sig själva och sin vardagsmiljö. Också fantasimotiv var populära, framför allt påklädda djur och personifierade blommor. Sådana infördes av fransmannen J.J. Grandville (Jean-Ignace-Isidore Gérard), vars Lustiga taflor ur djurens lif (1877) finns i samlingen. Hans landsman Maurice Boutet de Monvel kunde kallas Frankrikes Elsa Beskow, eller kanske snarare Ottilia Adelborg, vars luftiga förfinade stil tagit tydliga intryck av Boutet de Monvel. Dennes Jeanne d’Arc(1896), som kallats världens vackraste bilderbok, finns i samtida jugendband.

I England skapades vackra och konstnärliga bilderböcker från 1870-talet framåt genom samarbete mellan tre konstnärer, Walter Crane, Randolph Caldecott och Kate Greenaway och en skicklig tryckare, Edmund Evans. Walter Crane, som stod nära William Morris och hans krets, var den äldsta av dem, och den som mest kom att påverka konstnärer i andra länder. Av honom har biblioteket Aladdin and the Wonderful Lamp, Goody-Two-Shoes och The Yellow Dwarf från 1901 samt A Flower Wedding från 1905. Randolph Caldecott, som skiljer sig från de två andra genom sin humor är representerad med bara en bok, The Farmer's Boy (1881). Av Kate Greenaway finns en samtida utgåva av Language of Flowers och Almanach for 1883, samt en verklig raritet, en svensk översättning kallad Smått folk, som utkom 1882, men som inte då väckte någonsomhelst uppmärksamhet i Sverige. (Erik A. Ohlson, Det var en gång … Ur barn- och ungdomsläsningens historia. Bokvandringar. Uppsatser om böcker och boksamlare. Red. J. Viktor Johansson. Sthlm 1945, s.2.) ÅAB har två exemplar, som inte bär några spår av vistelse i barnkammaren, det ena exemplaret har t.o.m. skyddsomslaget i behåll. En något senare, mycket raffinerad engelsk illustratör var Arthur Rackham, representerad med bl.a. en vacker Mother Goose-utgåva från 1913 och en praktupplaga av James Barries klassiker Peter Pan in Kensington Garden (1906).

Med tanke på att våra kulturella förbindelser förr främst var inriktade på Tyskland är den äldre anglosaxiska barnlitteraturen på originalspråk överraskande väl representerad. Det har tydligen tidigt funnits anglosaxiskt orienterade finlandssvenska familjer med intresse också för den engelska barnlitteraturen.

En av alla tiders mest kända och kontroversiella bilderböcker, Heinrich Hoffmanns Struwwelpeter (Drummelpetter eller Pelle Snusk) kom ut första gången till julen 1844. Denna dyrgrip har ÅAB inte, däremot ett antal senare finländska och rikssvenska utgåvor, som ser ut att ha varit i flitig användning.

Struwwelpeter hade klara granna färger och en drastisk humor. En mild vardagsidyll möter oss i böcker illustrerade av Ludwig Richter och Oskar Pletsch. Av Richter har biblioteket bl.a. För våra barn, med verser av August Strindberg (1876). Av Pletsch finns en rad böcker, de flesta i svensk översättning med texter av olika författare, bl.a. Zachris Topelius (Smått folk, Barnlif, Från lifvets morgon, m.fl). Ernst Kreidolf är känd för de kring förra sekelskiftet så populära blomstermotiven. ÅAB har en av hans senare böcker, Ein Wintermärchen från 1924. Av Else Wenz-Viëtor finns en munter bilderbok, Kinderreich, was kommt dir gleich! Gamla folkliga visor och ramsor inspirerade konstnärer i många länder till utsökt vackra bilderböcker. Ett exempel från tyskt språkområde är Kling-Klang Gloria i läcker Jugend av wienerkonstnärerna H. Lefler och J. Urban.

Den äldre tyskspråkiga barn- och ungdomslitteraturen är överhuvudtaget väl representerad, inte överraskande med tanke på våra livliga kontakter med Tyskland. Ottilia Wildermuth, föga känd hos oss, men en klassiker i Tyskland, och indianboksförfattaren Karl May finns nästan enbart på originalspråket, medan den också hos oss populära schweiziskan Johanna Spyri med bl.a. Heidi-böckerna finns både på tyska och i svensk översättning.

Den i Paris verksamme dansken Lorenz Froelich blev i Frankrike ytterst populär genom sina älskvärda bilderböcker för vilka hans egna småttingar stått modell. I barnbokssamlingen finns Alphabet de Mademoiselle Lili och Monsieur Toc-Toc i originalband i rött respektive grönt med gulddekorationer. Den enda av Froelichs bilderböcker, som fick någon större spridning i Danmark, charmfulla Hvorledes Dagen gaaer for lille Lise, finns i 2 uppl. från 1889, med färglitografier. En annan dansk klassiker, som kallats en av de första originella och konstnärliga bilderböcker som utgivits i Skandinavien, är Pietro och Julius Krohns Peters Juul ( Eva von Zweigbergk, Barnboken i Sverige 1750-1950. Sthlm 1965, s. 344). Boken finns i 4 uppl. från 1905. H.V. Kaalunds populära Fabler med illustrationer av J.T. Lundbye finns i 6 uppl. från 1905 och 10 uppl. från 1919.

Särskilt många danska och norska klassiker i tidiga barnböcker har samlingen inte. En klassiker som H.C. Andersen finns i många olika utgåvor på danska och svenska, men några större bibliofila rariteter finns inte bland dessa.

I Ryssland utgavs i början av 1900-talet praktfulla bilderböcker med ryska folksagor illustrerade av Ivan Bilibin. Hans konst uppvisar stildarg av både rysk folkkonst, japanska träsnitt och jugend. Barnbokssamlingen har tre av Bilibins Skazki (sagor) från tiden kring 1905.

Också några andra vackert utstyrda ryska klassiker finns i samlingen, bl.a. ett antal ”cartonnages romantiques” i fransk stil, utgivna för ryska överklassbarn.

Även i Sverige upplevde den inhemsla bilderboken en första guldålder kring förra sekelskiftet. Många av de böcker som då kom ut har varit lika populära hos oss som i Sverige, och hör fortfarande till den levande barnlitteraturen. Den första nationellt svenska bilderboken har man kallat Barnkammarens bok från 1882, med gamla svenska barnrim illustrerade av Jenny Nyström. Barnbokssamlingen har två exemplar av originalupplagan och dessutom senare utgåvor. Boken slog igenom, och följdes av Den svenska barnboken, också den en samling illustrerade barnrim. ÅAB har del II i originalupplaga från 1887. Bland övriga bilderböcker av Jenny Nyström kan nämnas Viktor Rydbergs Lille Viggs äfventyr på julafton 1875 och Thea Hökerbergs Sagan om lille Sven 1896.

Det sägs att Viktor Rydberg inte var helt nöjd med Nyströms ungdomsarbete, bilderna till Lille Vigg, och han bad senare Ottilia Adelborg göra nya illustrationer till berättelsen. Denna version finns i 3 uppl. från 1895. Ottilia Adelborgs kanske mest kända verk, Pelle Snygg och barnen i Snaskeby finns i det ursprungliga ljusa linnebandet, och ytterligare finns bl.a. Barnens julbok (1885) och Maria Nyckelpigas visor till text av Anna Maria Roos (1901).

Ottilia Adelborg med sin sparsmakade konst vann aldrig riktigt samma genklang i barnkammaren som den ett par årtionden yngre Elsa Beskow. Beskows första bilderbok, Sagan om den lilla lilla gumman kom 1897, och följdes av en lång rad bilderböcker, älskade av flera generationer. Uppsättningen av Beskow-bilderböcker är inte komplett, men i gengäld har de populäraste böckerna kommit i många exemplar. Tidiga upplagor finns av bl.a. Mors lilla Olle (1903), Tomtebobarnen (1910), Pelles nya kläder (1912), och Blomsterfesten i täppan (1914). Många av Elsa Beskows bilderböcker utkom i Barnens stora julkalender, liksom också den norskfödda Louis Moes böcker. Han är framförallt känd för sina djurmotiv, och representeras i samlingen av bl.a. Burre Busse-böckerna. Ytterligare ett par gamla svenska bilderböcker förtjänar att nämnas, Nanna Bendixons Skogstomten (1886) och Signe Aspelins Småttingarnas svampbok (1909).

Förra sekelskiftets mest framgångsrika svenska barnboksförfattare och –illustratörer medverkade flitigt i de populära jultidningarna och –kalendrarna. Den mest kända var Bland tomtar och troll, som bl.a. gjorde John Bauers prinsessor kända för en stor barnpublik. En så gott som fullständig svit finns av de tidigare årgångarna av denna kalender. Många andra titlar är representerade genom ströårgångar: Fågel Blå, Guldslottet, Putte, Sagoprinsen, Sagoprinsessan, Snövit, Flickornas julbok, Pojkarnas julbok, och några till. Några årgångar finns av de vackra och påkostade jultidningarna Julklappen, Jultomten och Snöflingan. Barnbiblioteket Saga är nästan komplett fram till årgång 30, därefter finns strönummer. Nästan fullständiga sviter finns av de omtyckta förlagsserierna Läsning för ungdom och Nytt bibliotek för barn och ungdom, som bl.a. introducerade många kända anglosaxiska ungdomsförfattare hos oss.

Den rikssvenska andelen av barnbokssamlingen är stor, vilket ju är självklart med tanke på att de svenska barnböckerna alltid varit självklar läsning i de finlandssvenska hemmen.

I det sena 1800-talets Finland hade man inte resurser till likadana praktverk som utomlands, men också hos oss ville man ge barnen bilderböcker med nationell särprägel. Ett par tidiga försök var Barnens sommar på landet (1878), med bilder av Alexandra Såltin och text i versform av Zachris Topelius och Finsk bilderbok (1882) med färgbilder av R.A. Åkerblom, också den en kombination av bild och vers, med rent inhemska motiv (”Skidlöparen”, ”Vid laxpatan”, ”Smultronrifvan”). Många av tidens mest kända målare och illustratörer intresserade sig för barnboken. Den första konstnärliga inhemska bilderboken har man kallat Venny Soldan-Brofeldts Suomalainen kuvakirja med text av Juhani Aho. Den finns i svensk översättning, Finsk bilderbok från 1894 (inte att förväxla med boken med samma titel från 1882). Av Venny Soldan-Brofeldt finns också Små visor med bilder, med text av E. Malm (1892). Alexander Federley är representerad med bl.a. För smått folk med text av Rafaël Hertzberg (1893).

Redan långt innan de inhemska bilderbokskonstnärerna uppträdde hade vi genom Zachris Topelius fått en personlig barnlitteratur av hög klass. Till de största dyrgriparna bland bibliotekets barnböcker hör Topelius första försök som barnboksförfattare, Sagor I-IV, som utkom 1847-1852. Av första samlingen lär endast fem exemplar kända, ett i Sverige, de övriga i Finland. (Bengt Åhlén, Professor Olof Östergrens bibliotek. Svenska bibliotek. Red. J. Viktor Johansson. Sthlm 1946, s. 307).) Till de första häftena gjorde Topelius hustru Emilie små teckningar, som hon färglade för hand. Endast det ena av bibliotekets exemplar av Sagor I har planscherna i behåll. En slående kontrast till dessa små häften utgör den praktutgåva av Läsning för barn som utkom 1902-03 med illustrationer av J.A.G. Acke, Ottilia Adelborg, Väinö Blomstedt, Albert Edelfelt, Carl Larsson, Venny Soldan-Brofeldt och några andra nordiska konstnärer. Denna Topelius-utgåva är ett av de få mera betydande inhemska arbeten som biblioteket inte fått som gåva utan har köpt antikvariskt. Detta ytterst populära verk måste ha funnits i många av de privata boksamlingar som tillfallit biblioteket, men har tydligen hört till de böcker donatorerna eller deras arvingar velat behålla. Enstaka slitna och nästan sönderläsat häften har kommit in med gåvovägen.

En del av böckerna i ÅAB:s barnbokssamling är nästan sönderälskade, andra verkar att aldrig ha varit i barnahänder, en del har omsorgsfullt bevarats, andra har bara genom en slump undgått att bli bortslängda. Alla är bitar i en viktig del av vår kulturhistoria.


Text av Marita Rajalin